Njuter av en varm och skön jul i Sveriges trädgård, Blekinge. Under julhelgen tar jag del av en av mina allra längsta relationer nämligen den till min uppväxtstad Sölvesborg. En stad vars invånare värdesätter den personliga kontakten. Småprat i klädaffären där kunderna gärna tilltalas med förnamn. - Ledsen att du fick vänta, Majlis. Skeppshandeln med ett härligt delikatessutbud där ägaren undrar om jag som flyttade här ifrån för 15 år sedan är hemma över helgen. Kram av kyrkoherden i kyrkan, av tomten samt det nytillträdda kommunalrådet, min gamla klasskamrat under 12 år, Heléne Björklund på kondiset. - Kul att se dig, Sarah. Ägnar en stund under julaftonskvällen åt att läsa i kommunens julklapp till sina anställda. En bok om den nyligen pensionerade stadsarkiteten Jan Lagerås´s gärningar under åren 1976-2006! En man som har vunnit priser för att han bland annat har verkat för att bevara identiteten hos staden Sölvesborg. Boken avslutas med orden "Nu är resan slut - men visst finns det anledning att återkomma!". Jag instämmer verkligen. Det personliga blir det charmiga, det enkla, det självklara. Lika självklart som att kassörskorna på Konsum vid Rådhuset på Kungsholmen i Stockholm låtsas som att vi aldrig har sett varandra trots att jag har handlat där varje vecka i nio år... Det vill säga en av mina riktigt långa relationer. En relation med kundklubb och allt men så fruktansvärt opersonlig! Jag ser fram emot framtida relationer genom We like it och passar på att önska er en riktigt god jul.